Navigate / search

Barn- och ungdomsbok-utgivningen i Sverige – en kort presentation

svenske_boker_3.jpg

I samtliga fem nordiska länder står barn- och ungdomslitteraturen för mellan 10 och 20 procent av den totala bokutgivningen, enligt Nordic Book Statistics Report 2011, som täcker statistik från de nordiska förläggareföreningarna. I förhållande till befolknings-mängden har Danmark en väldigt stor utgivning, men sedan 2011 är Sverige det land som ger ut flest titlar per år.

2012 utgavs 1 761 barn- och ungdomslitterära titlar i Sverige, och totalt har vi sett en omfattande ökning i utgivningen under 2000-talet. Den ökade med mer än 50 procent på bara sex år 2002-2008, vilket är unikt historiskt sett. Den viktigaste orsaken till detta är troligen en optimism i branschen som följde på en minskning av momsen på böcker från 25 till 6 procent 2002 och gav upp upphov till en lång rad nya, små förlag.

Sedan 1970-talet har andelen översättningar legat på ungefär 50 procent, men de senaste två åren har de svenska originalen varit fler, vilket kan ha att göra med den ekonomiska kris som branschen nu går igenom och att det är billigare att producera svenskt än att köpa in och översätta verk från andra länder. Ungefär 60-70 procent av det som översätts kommer från engelskan.

Det är också värt att nämna att den ökade konkurrensen på den svenska bokmarknaden innebär att upplagorna och antalet sålda exemplar per titel minskar. De stora förlagen behöver hålla en stor utgivning för att kunna konkurrera och följden blir att de trycker och säljer färre exemplar av varje bok. Det gör också att författare som försörjer sig på sitt skrivande behöver komma ut med fler böcker per år för att kunna försörja sig, och börjar ge ut på fler förlag. En liknande utveckling ledde fram till den så kallade förlagskrisen i Sverige i början av 1970-talet. Den danska förläggareföreningen har noterat en liknande utveckling i Danmark.

I Sverige, liksom i åtminstone Danmark och Finland (siffror för övriga nordiska länder har inte stått att finna) ökar den digitala försäljningen. Den ligger nu på omkring 10 procent totalt sett för hela bokmarknaden. I Sverige satsar barnboksförlagen på olika typer av digitala produkter. Den första e-boken kom 2000 och den första appen för Iphone och Ipad 2010. På tre år har produktionen av appar exploderat i flera av de nordiska länderna.

2011 kom i Sverige den första e-bok+, eller enhanced book, en digital multimediaversion av den tryckta boken som man läser på en dator eller en Ipad. Det var Sara Ohlssons ungdomsbok Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag. Den innehåller klickbara ljudapplikationer, extra information om gestalterna i boken, länkar till spellistor på Spotify och liknande.

Det som man internationellt framför allt förknippar med Sverige, och nu även med svensk barn- och ungdomslitteratur, är deckare. Den i Sverige och internationellt största framgången inom denna kategori torde vara LasseMajas detektivbyrå av Martin Widmark och Helena Willis, böcker för barn i 6-9-årsåldern som har översatt till över 20 språk och har sålt i miljontals exemplar.

Utgivningen i kategorin 6-9 har över huvud taget ökat en hel del under det senaste decenniet. En del beror på deckarboomen, men ganska mycket också på en ökad utgivning för nybörjarläsaren, liksom böcker för barn med olika typer av läshandikapp, läsa lätt, lättläst och liknande. Både läsförståelsen och barns intresse för läsning har minskat i Sverige och troligen är detta ett resultat av det.

Fantasylitteraturen hör också till de kategorier som har varit framträdande de senaste decennierna, och den, liksom andra kategorier som hästboken och den klassiska spökhistorien, kännetecknas mer och mer av genreblandning. Det är tydligt att författarna prövar att utveckla redan populära genrer.

En av senare års storsäljare, Engelsforstrilogin, av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, har lästs inte bara av ungdomar utan också vuxna på bred front. Första delen, Cirkeln, blev både en läsar- och kritikerfavorit och har även nått stora framgångar internationellt, vilket är ganska ovanligt i Sverige för ett verk marknadsfört som en ungdomsbok. Det blir emellertid generellt allt vanligare med crossoverlitteratur i utgivningen.

Den svenska realistiska ungdomsboken av i dag präglas i hög utsträckning av allvar och gestaltning av inre, psykologiska processer. Fokus ligger på det svåra i tonårslivet och det är ungdomarna själva som ges röst genom ett frekvent förekommande jagperspektiv. I höstens utgivning 2013 har vi sett ovanligt många böcker som tematiserar ensamhet och utanförskap.

Men den tydligaste övergripande trenden de senaste åren är det ökande antalet kvinnliga författare och den ökade mängden kvinnliga huvudpersoner. Åtskilliga kvinnliga författare väljer att skildra flickors och unga kvinnors upplevelser, inte minst kring lust och sexualitet, utifrån deras egna perspektiv. Den här trenden var så stark under 2011 att Svenska barnboksinstitutet i sin årliga Bokprovning utnämnde 2011 till kvinnornas och flickornas år, och vad vi kan se ser det ut som om 2013 inte kommer långt efter.

2012 utnämnde Svenska barnboksinstitutet gränser och gränslöshet till det stora temat i den svenska barn- och ungdomslitteraturen. Författarna söker nya sätt att konstruera sina berättelser och att närma sig normer, till exempel skildrades framför allt i ungdomsboken under 2012 väldigt många bi- eller homosexuella unga människor som betraktar sin sexualitet som något oproblematiskt, vilket inte var fallet om vi går några år bakåt i tiden.

Normer så är ett ämne som har tagits upp brett, framför allt av kvinnliga författare, bilderbokskonstnärer och serietecknare. I litteraturen för yngre barn har inte minst den internationellt uppmärksammade författaren och illustratören Pija Lindenbaum varit något av en föregångare. Det har också kommit flera förlag, som Olika, Vilda och Vombat, som har gjort det till en affärsidé att ge ut genusgranskade böcker där normativitet på olika sätt ifrågasätts.

Olika gav 2012 ut den första ”hen”-boken, Kivi och monsterhund av Jesper Lundqvist och Bettina Johansson, om ett barn som inte kan bestämmas som ett hon eller han. Det är ett hen, ett genusneutralt pronomen som egentligen inte existerar i svenskan. En svensk tidning lanserade begreppet 1969 och det har använts i akademiska kretsar, men fick allmän spridning först i och med denna bok. Det blev en av 2012 års debatter om barnlitteraturen i Sverige. Man diskuterade om vi ska använda det här ordet eller om det är onödigt. Sedan dess har ordet kommit att bli vida spritt och vi ser det nu förekomma i bland annat dagspress och nyutkomna barn- och ungdomsböcker.

Könsneutrala gestalter är emellertid inget nytt. Vi hittar åtskilliga barn djur vars sexualitet inte avslöjas vare sig av bilderna eller i texten, inte minst i 2012 års bilderboksutgivning.

Intresset för normer i bilderboken gav också upphov till en annan stor debatt under 2012, om Stina Wirséns gestalt Lilla hjärtat, som det blev en mediastorm kring. Kritikerna menade att Lilla hjärtat påminde om rasstereotypa och rasistiska figurer som blackface, och en diskussion blossade upp om vilket ansvar du har som illustratör för de politiska konnotationer som medvetet eller omedvetet kan finnas i bilderna.

Inom den svenska bilderboksutgivningen har det gjort viktiga konstnärliga framsteg det senaste decenniet. Utgivningen har länge varit stor och bred och är internationellt känd för sitt barnperspektiv, men det senaste decenniet har vi också sett en ny generation av framför allt kvinnliga bilderbokskonstnärer som utmärker sig när det gäller det konstnärliga uttrycket, till exempel Emma och Lisen Adbåge, Joanna Hellgren, Sara Lundberg, Klara Persson och Emma Virke.

Gemensamt för de flesta av dem är att de är födda på 1970- och 80-talen och har utbildats i konst, grafisk design och illustration eller serieteckning vid konstnärliga högskolor i Sverige och/eller utomlands. De för in nya bildmiljöer och nya stilinfluenser i den svenska bilderboken. De arbetar ofta med måleriska uttryck och pastosa tekniker, kollageteknik, kraftig kolorit och design- och formmedvetenhet. Flera av dem arbetar även digitalt. Här finns gott om naiva inslag, men också en ganska stor portion 50-talsretro.

För mer information om Svenska barnboksinstitutets årliga Bokprovning, se: www.sbi.kb.se

Innlegget ble skrevet til Nordisk barnelitteraturseminar i Oslo 29.-30. oktober 2013