Hopp til innholdet

Hva forsker du på? Indianere i svensk barne- og ungdomslitteratur

Det er lett å tenke seg indianerbøker som en amerikansk sjangertradisjon vi primært har importert gjennom oversettelser, men det finnes faktisk en levende tradisjon i våre nordiske land for å skrive denne typen litteratur.  
 
Lina Undrum Mariussen har bedt Yvonne Pålsson, doktorand ved Institutionen för kultur- och medievetenskap, Umeå Universitet, fortelle litt om sin forskning på svenske indianerbøker.

Svenska barn- och ungdomsböcker om indianer 1890-2010

Den svenska indianbokstraditionen började redan på 1860-talet när de första utgåvorna av J. F. Coopers Skinnstrumpa-serie började bearbetas för ungdom. Som exempel kan nämnas Coopers berättelser om Skinnstrumpa och hans äfventyr bland indianerna från 1863.

På 1890-talet ökade indianboksutgivningen genom översättningar av de produktiva författarna Edward S. Ellis och Karl May. 1892 kom också den första svenska indianboken I Sitting Bulls land av Richard Melander.

Vid sekelskiftet stod indianböckerna för drygt 20 % av hela årsutgivningen av barn- och ungdomsböcker i Sverige. Under de följande decennierna tillkom både svenska och översatta indianböcker samtidigt som de tidiga författarna gavs ut på nytt.
 
Förlag som B Wahlströms ökade spridningen genom sin utgivning av billiga böcker, här ingick även svenska författare som Axel Kerfve, Gunnar Örnulf och Olov Thomas. Åhlén och Åkerlunds förlag gav ut serien «Indianboken» från 1918 ända fram till 1958. En av de flitigaste svenska skribenterna var Bertil Cleve.

Indianbok-genrens utveckling

På 1940- och 50-talen minskade intresset för indianböcker bland annat beroende på att deckargenren blev allt mer populär. En del svenska indianboksförfattare som Albin Widén och Uno Modin tog fasta på detta och lät sina hjältar lösa mysterier i en stil som påminde om tidens övriga barndeckare.

Den stora förändringen dröjde emellertid till mitten av 1960-talet då det började ställas krav på att svenska barnböcker skulle ha dokumenterad verklighetsbakgrund. Det var framförallt Stig Ericson som förnyade den svenska indianboken. Genom besök i nordamerikanska indianreservat skaffade han sig en gedigen kunskap om indianernas liv och kultur.

Den röda vägen (1978) är sålunda en samtidsskildring om en indianpojke som slits mellan den indianska och den amerikanska livsstilen. Det dokumentära anslaget fick till följd att det exotiska och främmande som hade gjort indianböckerna så spännande för läsarna försvann.

Jag tror att fantasylitteraturen, som i en parallell till striderna mellan indianer och vita skildrar kampen mellan ont och gott, var den genre som efter indianböckerna bäst uppfyllde  läsarnas förväntan på spänning och stark inlevelse. Efter Stig Ericson har endast enstaka böcker med indianmotiv getts ut i Sverige.

Vart kommer fascinationen för indianer ifrån?  

Det starka intresset för indianerna började hos de svenskar vars släktingar utvandrat till Amerika vid mitten av 1800-talet och konfronterats med indianer. Rädsla parades med romantiska föreställningar. Efterhand som indianböckerna vände sig till ungdomar tog dessa över synen på indianerna som exotiska. Krigarnas uthållighet liksom deras otroliga syn, hörsel och orienteringsförmåga beskrivs i bok efter bok. Indianernas list och ljudlösa smygande höll spänningen vid liv. Krigsmålningar och fjädrar inspirerade till egna lekar och föreställningar. De svenska författare som skrev indianböcker i början av 1900-talet hade själva växt upp med indianböcker och såg dessa som en viktig inspirationskälla.

Inte bara för pojker

Indianböckerna skrevs och marknadsfördes som en gren av pojkböckerna. De utgavs ofta i serier som «Pojkarnas äventyrsbok» eller «Pojkarnas julkalender». Både innehåll och utseende dominerades av manliga ideal varav mod, fosterlandskärlek och hög moral var de viktigaste. 

Det hindrade dock inte äventyrslystna flickor från att läsa indianböcker. Författare som Selma Lagerlöf och Ellen Key vittnar i självbiografiska verk om sin förtjusning över dessa äventyr. På 1950-talet började en ny typ av indianböcker översättas och ges ut i Sverige. De var företrädesvis skrivna av kvinnliga författare och handlade ofta om vita barn i fångenskap hos indianerna. 

Indianernas liv beskrevs genom barnens ögon och kulturskillnaderna gav upphov till starka psykologiska skildringar med fokus på vardagsliv och känsloengagemang. Indianernas fånge (1941, svensk 1960) av Lois Lenski med en stark flicka som huvudperson lästes sålunda mest av flickor. På 1960-talet ersattes begreppet pojk- och flickböcker av ungdomsböcker och de indianböcker som skrevs vände sig till båda könen.

Indianbokens känntecken genom åren

En postkolonial läsning av indianböckerna visar den radikala förändring som indianboken i Sverige genomgått under 1900-talet. I de tidiga indianböckerna beskrivs indianerna antingen som ädla vildar eller blodtörstiga råskinn. Det senare synsättet blir allt vanligare i de svenska indianböckerna där man kan hitta epitet som «rödhudar», «mörka figurer med stickande ögon» och «djävlar i människohamn». Hämndlystnad, nedärvd blodtörst och listighet är återkommande klichéer. 
 
I sin egenskap av vidskepliga naturmänniskor beskrivs indianerna som ett hinder för tidens utveckling och ansågs därför dömda till undergång. Ibland beklagar författarna detta faktum och i de flesta svenska indianböcker finns någon passus som förklarar indianernas hämndlystnad med att de förlorat så mycket land. 
 
Senare tiders indianboksförfattare ser indianerna som offer för de vitas expandering och vinningslystnad. I Lilla Vargen och de talande Tecknen (1985) tydliggör Stig Ericson det koloniala förtrycket när Lilla Vargen börjar i de vitas skola. Identiteten omformas genom byte av namn, språk, religion, kläder och längd på håret.

Aktuella indianböcker även i dag

För att skriva inkännande om en annan kultur krävs omfattande research och stor inlevelse. Kanske krävs det en infödd författare för att ge en initierad skildring av livet på dagens indianreservat?

I vilket fall välkomnar jag översättningen av Sherman Alexies bok Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian (2007, svensk 2008) där författaren, själv Spokaneindian, på ett drastiskt och övertygande sätt berättar om slitningarna mellan den amerikanska och indianska kulturen.

Relaterte innlegg